jag känner inte igen mig längre, jag brukar aldrig stanna upp och tänka innan jag gör saker utan jag har alltid kört fullt ut och skulle det skita sig så fick det väl göra det. Nu har jag blivit velig och kan inte bestämma mig så inget händer, jag skulle vilja springa runt och skratta av lycka samtidigt som jag vill gömma mig under ett sunkigt täcket och storgrina tills allt känns bra, istället står jag still och trampar på samma jävla ställe. Tonårshormoner eller vad, håller jag på att bli vuxen? hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar